Akne som uppstår runt munnen, även känt som perioral dermatit, är ett vanligt hudproblem och kan ha flera olika bakomliggande orsaker. Ett av de vanligaste tillstånden som förväxlas med akne i detta område är perioral dermatit, en hudsjukdom som kräver specifik behandling. För att veta hur du ska gå vidare med rätt insats är det avgörande att kunna skilja mellan olika typer av utslag samt förstå vad som triggar dem.
Perioral dermatit (POD) är en inflammatorisk hudsjukdom som uppstår framför allt runt munnen, men den kan också sprida sig till näsvingar och runt ögonen. Det är en form av hudirritation som liknar akne men skiljer sig i både orsak och behandling. Tillståndet drabbar främst kvinnor i 20–40-årsåldern, men kan även förekomma hos män och barn. Sjukdomen utvecklas ofta gradvis och kan kvarstå i månader om den inte behandlas korrekt.
Typiska symptom är rodnad, små röda knottror och ibland vätskefyllda blåsor runt munnen. I vissa fall kan huden kännas stram, fjälla eller svida. Utslagen är ofta symmetriskt placerade kring munnen men lämnar ett smalt hudområde närmast läpparna.
Trots att utslagen påminner om akne finns tydliga skillnader. Perioral dermatit saknar komedoner (pormaskar), som annars är ett kännetecken för akne. Dessutom kan felbehandling, exempelvis med feta krämer eller kortison, förvärra perioral dermatit – något som sällan händer med vanlig akne.
Det finns flera faktorer som kan bidra till utvecklingen av perioral dermatit. En vanlig orsak är överanvändning av starka hudvårdsprodukter, särskilt sådana med kortison eller mycket oljor. Kosmetika, fluorhaltig tandkräm och hormonella förändringar har också visat sig spela en roll. Stress och klimatfaktorer, som kall och torr luft, kan förvärra tillståndet.
Här är några vanliga utlösande faktorer:
Behandling av perioral dermatit bör anpassas efter symtomens svårighetsgrad. I de flesta fall räcker det inte att enbart behandla symptomen, utan det krävs en kombination av produktavvänjning och medicinsk insats. Att sluta med potentiellt utlösande produkter är ofta första steget. Sedan kan läkare avgöra om antibiotika eller annan behandling behövs.
Vid svårare fall kan läkare skriva ut antibiotika i tablettform eller som kräm. Metronidazol, azelainsyra och ivermektin är exempel på aktuella ämnen. Det är viktigt att följa behandlingen noggrant eftersom tillståndet annars riskerar att återkomma. Kortison bör undvikas helt, även om det ger tillfällig lindring, eftersom det på sikt förvärrar inflammationen.
För mildare fall kan egenvård räcka långt. Det handlar bland annat om att undvika allt som irriterar huden, såsom peeling, starka rengöringsmedel och tunga krämer. Övergång till mild, parfymfri hudvård och tandkräm utan fluor kan göra stor skillnad. Det kan också vara klokt att se över kost och livsstil, eftersom vissa personer rapporterar förbättring när de undviker socker, mejeriprodukter eller gluten.
Exempel på egenvårdsåtgärder:
Att förebygga perioral dermatit innebär främst att vara försiktig med vad som appliceras på huden. För personer som en gång drabbats finns en ökad risk för återfall, och därför är det viktigt att bibehålla en enkel och mild hudvårdsrutin över tid. Undvik att testa nya produkter för ofta, särskilt sådana som innehåller många aktiva ingredienser. Regelbunden återfuktning med icke-komedogena produkter kan hjälpa till att hålla huden i balans.